Nostalgi

Jag är en sucker för julkalendrar. Att sitta och titta på årets julkalender varje dag=mys. Fast, lite jagar jag nog en känsla från längesen, den man hade i kroppen som liten, när varje dag var en evighet och man väntade med spänning på varje lucka som öppnades. Den känslan får jag nog inse att den är borta för alltid, men lite hopp och längtan finns ändå kvar att hitta den igen ( kanske letar på fel ställen...) Då sändes TV:s kalender bara på kvällen naturligtvis, inte som nu, både morgon och kväll. Trolltider är ju svårslaget, den kommer alla ihåg och det är också den enda kalender som sänts två gånger, 1979 och 1985. Annars är jag svag för Julens hjältar, som jag inte missade ett enda avsnitt av. Den gick 1999, alltså var jag 28 år när den gick och hade inte ens några barn att använda som alibi....

Sen kommer jag ihåg jullovsmorgon, som man tyckte var fantastiskt, tänka sig, barnprogram på TV på MORGONEN! Det var också hög mysfaktor, jag var oftast vaken själv när det började på morgonen, alla andra sov. Smög ner, satt med min gosehund i soffan och kollade ensam. Familjen Julofsson, Trazan och Banarne...

Vi fick Muppet Show-kalendrar ett år också, i varje lucka var det en liten plastsak. Fantastiskt, vilken wowkänsla. Nu skulle mina barn inte ens höja på ögonbrynen åt en sån kalender...fast chokladkalendern är fortfarande populär.

Jag suckar och tänker lite som alla generationer före oss. Det var bättre förr. När det inte fanns barnprogram tillgängligt hela dan, när tecknat var hårdvaluta och kalendrarna en dröm. När 7-åringarna inte önskade sig datorer, mobiler och TV-spel i julklapp. Suck.

Eller, var det det? Det vet vi nog inte förrän vi sett var allting slutar. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0