Bröstlyft
Detta med pojkar, killar, män, gubbar och bröst. Vad handlar det om?
(Text skriven förra julen, handlar naturligtvis om the one and only: Beppemannen)
3-åringen är, som de flesta andra barn i den åldern, eller förresten som den större delen av den manliga befolkningen, otroligt fascinerad av bröst. Dessa mjuka, varma, lena, gosiga kullar - det går liksom bara inte att låta bli att kika, klappa, känna och klämma om man kommer åt. Spelar inte så stor roll vilken form eller vem de sitter på, allt kvalificerar, alla är mysiga, men det är ju såklart mest legitimt att gosa till sig ett kläm på mammas.
Barnens mormor var här för ett tag sedan på efterlängtat besök. Eftersom vi bor 20 mil ifrån varandra, så övernattar hon alltid när hon kommer upp och hälsar på, vilket uppskattas av barnen - och mig med såklart. Barnen är konstant klistrade på sin mormor, från det hon stiger ur bilen till det är dags att åka igen. Inte mycket utrymme för denna mormor till lite privat tid när hon befinner sig här m a o...har förhandlat fram att mormor åtminstone ska få stänga toalettdörren om sig när hon uträttar det hon ska.
Nu skulle alltså mormor byta om till mysisar framåt kvällningen. 3-åringen stod naturligtvis påpassligt i dörren och åsåg nyfiket och granskande mormors förehavanden. Så när mormor drar tröjan över huvudet, så kommer det, lycksaligt:
-Åååh mommo! Får jag hänna på dina tora, tarka tuttar?
Mormor bröt ihop och började frusta hästlikt där under tröjan, medan jag för mitt inre såg hur denna mormor tränat upp dessa föremål för 3-åringens beundran, medelst noggrannt utarbetat schema med hantlar. Sonika stoppat en hantel under varje bröst och knallat runt med för att uppnå denna beundransvärda "torlek och tyrka". Där kan man snacka om penntricket.
Den gången gick det bara inte att hålla sig. 3-åringen blev naturligtvis purken, eftersom han inte för sitt liv kunde begripa varför det skulle vara något lustigt i att vilja känna på så stora, starka tuttar. Bröst är ju allvarliga, ytterst seriösa saker. Och är det inte tankeväckande att något som är så självklart för en 3-åring, kan vara så svårt för många vuxna män att inse. Att man frågar innan man klämmer.
För övrigt så är bilden på barnens mormor, ihärdigt utövande bröstlyft med hantlar, för evigt fastetsad på insidan av mina ögonlock. Så stora, starka tuttar kommer jag aldrig få, hur mycket jag än skulle träna...
(Text skriven förra julen, handlar naturligtvis om the one and only: Beppemannen)
3-åringen är, som de flesta andra barn i den åldern, eller förresten som den större delen av den manliga befolkningen, otroligt fascinerad av bröst. Dessa mjuka, varma, lena, gosiga kullar - det går liksom bara inte att låta bli att kika, klappa, känna och klämma om man kommer åt. Spelar inte så stor roll vilken form eller vem de sitter på, allt kvalificerar, alla är mysiga, men det är ju såklart mest legitimt att gosa till sig ett kläm på mammas.
Barnens mormor var här för ett tag sedan på efterlängtat besök. Eftersom vi bor 20 mil ifrån varandra, så övernattar hon alltid när hon kommer upp och hälsar på, vilket uppskattas av barnen - och mig med såklart. Barnen är konstant klistrade på sin mormor, från det hon stiger ur bilen till det är dags att åka igen. Inte mycket utrymme för denna mormor till lite privat tid när hon befinner sig här m a o...har förhandlat fram att mormor åtminstone ska få stänga toalettdörren om sig när hon uträttar det hon ska.
Nu skulle alltså mormor byta om till mysisar framåt kvällningen. 3-åringen stod naturligtvis påpassligt i dörren och åsåg nyfiket och granskande mormors förehavanden. Så när mormor drar tröjan över huvudet, så kommer det, lycksaligt:
-Åååh mommo! Får jag hänna på dina tora, tarka tuttar?
Mormor bröt ihop och började frusta hästlikt där under tröjan, medan jag för mitt inre såg hur denna mormor tränat upp dessa föremål för 3-åringens beundran, medelst noggrannt utarbetat schema med hantlar. Sonika stoppat en hantel under varje bröst och knallat runt med för att uppnå denna beundransvärda "torlek och tyrka". Där kan man snacka om penntricket.
Den gången gick det bara inte att hålla sig. 3-åringen blev naturligtvis purken, eftersom han inte för sitt liv kunde begripa varför det skulle vara något lustigt i att vilja känna på så stora, starka tuttar. Bröst är ju allvarliga, ytterst seriösa saker. Och är det inte tankeväckande att något som är så självklart för en 3-åring, kan vara så svårt för många vuxna män att inse. Att man frågar innan man klämmer.
För övrigt så är bilden på barnens mormor, ihärdigt utövande bröstlyft med hantlar, för evigt fastetsad på insidan av mina ögonlock. Så stora, starka tuttar kommer jag aldrig få, hur mycket jag än skulle träna...
Kommentarer
Trackback
